Det är den stora frågan i mitt liv just nu. Visst trivs jag som singel - sa senast idag till en nära vän "Jag passar att vara singel."
- Kunna rapa, fisa och sträcka ut sig i sängen. Hångla hejdlöst med främlingar på krogen. Möla i sig fet mat när ingen ser. Bajsa med öppen dörr och sjunga högt i duschen och sååååå vidare.

Men ärligt talat alltså, när man ligger där ensam i sängen och har ett enormt sug efter massage och mys,eller när man är ensam singel på parmiddagen, eller kanske när man blir bjuden på fest och märker att alla killar är upptagna och sedan sitter och myser i ett hörn med sin tjej, eller när man drömmer sig bort på bussen och greppar efter "hans" hand - men ingen är där. DÅ är det inte så roligt längre.

Är jag ful, för kort, för mullig, skrattar konstigt, för blond, korkad, har dålig musiksmak, klär mig uruselt, dansar fult på krogen, blir alltid för full (ehm,stämmer dock), luktar jag illa? Sånt snurrar runt i huvudet på en liten singeltjej som mig, nästan så man blir manodepressiv.

Men nej, jag är inte den som kastar sten i glashus! Nu, ska jag ta mig till mig säng, gosa ner mig under täcket och eventuellt pilla lite navelludd,somna och snarka HÖGT!

Kyss på dig och mig!

P.S jag har inte druckit en droppe på hela helgen, hurraaay!